Tidigare pastorstankar

December 2011: Ha det bäst!!!

Jag satt på knä som en hel del av oss i dessa tider, men det var inte vid sängkanteneller kyrkbänken jag böjt knä. Jag stod på knä vid en bil på hård asfalt och hjälpte en vän att byta däck på bilen. Det slår mig att det är fantastiskt bra med jobbarbyxor där man kan lägga i extra skydd för sina knän. Jag utmanades av att jag insåg att jag inte böjer mina knän i bön mycket oftare än jag böjer dem pga. bilens hjul. När jag sitter där på knä kommer en annan vän förbi och vi samtalar en stund. När han går så säger han en fras som jag hört massor av gånger men ändå hajar jag till. Ha det bäst! säger han och ger sig av. Kvar står jag med mina konstiga frågor. Så heter det väl inte? Så kan man väl inte säga? Men så blev jag
glad att han inte bara önskade att jag skulle ha det bra, han önskade att jag skulle ha det bäst!

Egentligen tror jag att det är detta som är Guds hälsning till oss idag, nu när vi går in i adventstid och jultider igen. Tänk om någon av de invanda fraserna och sångerna detta år fick bli en ny tankeställare för oss. Där vi får klart för oss att Gud vill inte bara att vi ska ha det allmänt bra och mysigt, han vill att vi ska ha det bäst! Gud sände inte sin son hit till jorden för att göra livet drägligt för oss, utan för att vi skulle få upptäcka att vi är skapade för att tillhöra ett himmelrike. Tänk vad ett enda litet ord kan få betyda för oss. Förlåt, ursäkta, varsågod osv. Ett enda litet barn kan få betyda ännu mer och ett barn kan få betyda, ha det bäst! I år önskar jag att få sitta ner, inte inför julkrubbet utan julkrubban. Tänk att få böja sina knän inte inför vinterhjulens ankomst utan, inför julens Herre. Jag hoppas på att uppleva klapparna från ett möte med honom som låg i krubban och som samtidigt han klappar mig på kinden säger; Ha det bäst! Det är den julen vi egentligen skulle må bäst av var och en.

Så min hälsning till er alla från min Herre är ”God jul & ha det bäst!”
/ Nisse Martinsson

September 2011: NY START!?

Hösten närmar sig även om vi fått behålla värmen bra hittills. Hemma i vår familj så har det vardagliga satt igång igen efter en skön sommar som försvann fort detta år också. Nu är det återigen dags för skola, arbete, fotboll, musikskola osv. För mig känns det lite av nystart på hösten även om det inte är så att jag börjar i en ny årskurs eller nytt jobb eller skola. På sommaren har jag kopplat från jobbet och ägnat mig åt saker jag inte hinner med så mycket annars. När jag ska komma igång igen så tänker jag lite särskilt på vad det är jag skulle vilja ändra på och om jag skulle kunna göra saker annorlunda. För mig är dessa uppehåll som kommer bra tillfällen att försöka få in nya tankar och arbetssätt.

Tron utmanar mig att starta på nytt! Det innebär inte att allt tidigare skulle varit dåligt. Jag tror det är så att han vill hjälpa mig vaska fram det som är bra i mitt liv och använda det till att förändra det som inte är bra. Jag har inte kommit dit än att jag kan
säga att nu finns det inget mer jag behöver ändra i mitt liv, utan det kommer hela tiden saker där jag upplever att Gud vill hjälpa mig att förändras. Då är det skönt att veta att jag får göra nystart på dessa områden och lämna det gamla bakom mig och söka något nytt. Jag möter människor som menar att de gjort så mycket dumt att Gud inte vill/kan ändra på det. Då har man missat just detta att Gud ger oss chanser till nya starter i livet. Bibeln talar om tron i uttryck som att bli född på nytt. Närmare en ny start i livet kommer vi inte. Ibland önskar jag att det skulle finnas ett sätt att göra saker jag gjort, ogjorda, men det alternativet finns inte. Alternativet Gud gett mig är att försöka göra
något åt det som blev fel för att det ska bli rätt i framtiden. Varje dag jag får är den bästa att starta på nytt. För mig har Guds erbjudande om ny start inneburit ett förvandlat liv och min önskan är att du skulle få uppleva samma sak: Gud vill hjälpa till med nya starter i livet om du vill det.

/ Nisse Martinsson

Juni 2011: Hemlängtan!

Nu är det snart dags för semester igen. Visst är det härligt att få vara ledig från ordinarie jobb för att ägna sig åt något annat. Vi brukar alltid försöka komma iväg på lite semesterresor men vi är lite olika min fru och jag. Hon vill gärna komma hem samma dag så att hon får sova i sin egen säng, så dagsutflykter är hennes favorit. Själv så åker jag gärna bort och sover en lite längre tid eftersom det tar några nätter innan jag sover riktigt bra. Jag är ganska känslig för nya ljud när jag ska sova. Jag har inte speciellt mycket hemlängtan när vi är iväg, men Tina som sagt längtar hem ganska fort.

Jag tror vi behöver någonstans där vi känner att vi är hemma, kan slappna av och bara vara oss själva. En plats där vi kan landa då vi varit borta och där vi vet hur saker fungerar och vart saker finns. Jag tänker mig att tron på Gud går att beskriva utifrån dessa upplevelser. Vissa som finner Gud uttrycker det just som att få komma hem till sin far där man känner sig älskad och välkommen. Kanske är det så att en del av gemenskapen med Gud är nedlagd i oss människor och att vi bär på en längtan hem till gemenskapen igen. Om du varit på semesterresa från Gud så önskar jag att din semester skulle få bli en resa hem igen till honom som känner dig bättre än någon annan och att du också fick uppleva att det är där hos honom du verkligen hör hemma.

Avslutar med ps 596 i Psalmer & Sånger (Svk. Ps 774)
”Som när ett barn kommer hem om kvällen och möts av en vänlig famn, så var det för mig att komma till Gud – jag kände att här hörde jag hemma. Det fanns en plats i Guds stora rum, en plats som väntade på mig. Och jag kände: Här är jag hemma, jag vill vara ett barn i Guds hem.”

/ Nisse Martinsson

Mars 2011: Vindkraft!?

Vi brukar ibland åka med barnen upp på Omberg. Högst upp så kan man räkna kyrktorn och det är många som kan ses. Nu finns nog fler vindkraftverk än kyrktorn att räkna. En av anledningarna till att vi tar vara på vindkraften är att den värnar miljön. Vi har haft några stormar som fått oss att upptäcka kraften som vi inte ser. Tänk att vi kan ta till vara på den kraften och använda oss av den. Ett problem är kostnaden. Alla människor kan inte skaffa eget kraftverk och bli självförsörjande vad det gäller el. Kostnaderna är än så länge höga i jämförelse med den energi som produceras. Nu kanske någon undrar om jag också gett mig in i debatten kring vindkraft och det har jag fast utifrån ett annat perspektiv. I bibeln så är ande och vind samma ord. När Jesus lämnade denna jord sa han att lärjungarna skulle vänta på en ny hjälp som de skulle få. Det Gud sände var Den
Helige Ande/Vinden. Tänk att Gud har skänkt oss människor en hjälp som finns tillgänglig över hela jorden och som kan ge oss den kraft vi behöver för varje dag. Frågan blir hur jag kan få tag på denna energi och omvandla den till något positivt i mitt liv. Enligt bibeln så är det tron på Jesus som är vindkraftverket. När vi ber honom komma in som Herre i vårt liv då kan Guds vind blåsa och vi kan ta till vara på den
kraft som Gud ger oss genom sin Ande/Vind. Vad kostar det då? Kostnaden har Jesus betalt på korset. Visst kostar det ibland på att vara troende och det priset får vi betala om vi vill ha del av Guds vind i våra liv. Det fantastiska är att Gud skapat förutsättning för alla människor att bygga ett kraftverk och ta del av vinden oavsett hur mycket eller
lite pengar man har. Bibeln uttrycker snarare att det verkar kunna vara ett hinder att bygga trons kraftverk om man är rik. Så låt oss vara med och bygga mer av Guds vindkraftverk i våra egna liv och hjälpa andra att bygga i deras liv. Så hoppas vi på att Guds vind ska fortsätta blåsa över jorden.

/ Nisse Martinsson

December 2010: Vägröjaren!

I dessa dagar är man tacksam för alla som röjer snö. Det skulle inte gå så bra att köra bil om det inte var några som röjde undan snön. När man är ute och går så märker man ganska snart att det blir jobbigt om man ska vandra i djup snö där ingen gått tidigare. Det är lättare att gå efter i någons spår än att behöva gå först. I idrottens värld är detta välkända begrepp. I exempelvis skidåkning kostar det inte lika mycket kraft att ligga och åka bakom någon som om man skulle ligga först. Detta kan innebära märkliga skidtävlingar där ingen vill vara den som drar utan de som tävlar åker i lustempo och väntar ut varandra. Till slut brukar det vara någon i klungan som får nog och sätter fart.

I adventstid blir vi påminda om Johannes döparen som i bibeln beskrivs som vägröjare. Han var nog ingen vidare skidåkare men han fick många som följde honom. Han förberedde människor på att Jesus snart skulle komma och att vi som människor behövde vända om till vår relation med Gud igen. Jag tror att Gud är en vägröjare som kör upp vissa vägar åt oss för att det ska bli lättare att ta sig fram i livet. Problemet är att vi inte alltid väljer de smala vägar Gud röjt utan hellre kör på större och snabbare vägar som kan verka bättre. Vi inser inte att det kräver mer kraft och energi samt att risken för att köra fast ökar.

Jag tänker mig att Gud utmanar oss alla att vara vägröjare åt varandra. Han vill att vi ska vara som Johannes och hjälpa människor att hitta det goda i livet och att visa människor på alternativa vägar som vi upptäckt är bra. Jag tror också att vi är i behov av de som vågar gå före och bana väg för andra. Risken finns att vi blir
som skidåkarna som följer klungan men som inte vågar gå före och dra. Så låt oss inspireras av advents och julens budskap. Gud har röjt vägar åt oss och han utmanar oss att hjälpa varandra att hitta dem och att gå före och bana väg för varandra. Så låt oss hjälpas åt att dra mot det goda i livet som Gud kallar oss in i.

God jul & Gott Nytt År! / Nisse Martinsson

September 2010: "Svampplockning och kristen tro”

Är du som jag ute i skogen ibland för att plocka svamp? Det är skönt att strosa omkring i skogen och röra lite på sig. När jag säger att jag är ute och plockar svamp menar jag egentligen att jag är ute och plockar kantareller. Jag kan inte mycket när det gäller svamp och kantarellen är den svamp jag känner mig säker på. Det finns mängder med annan svamp, men trots svampböcker och kunnigt folk som försöker lära mig så är det bara kantareller som är med hem. Jag har tagit hem stolt fjällskivling och champinjoner, men nu var det länge sedan jag plockade annat än kantareller. Varför tar jag bara hem kantareller? Jag känner mig trygg med dem för jag vet att det inte kräver att jag måste läsa svampböcker och jämföra med för att lista ut vad det är jag plockat.

Vad har då detta med kristen tro att göra? Tron kan fungera på liknande sätt. Man hittar sin kantarell och är trygg med den. Den kräver inte mycket ansträngning utöver att gå i skogen. Det kan handla om bönen, kärleken, gudstjänsten osv. Många nöjer sig kanske med att plocka sina bönekantareller när livet kört ihop sig
och man behöver hjälp från något högre för att fixa ihop det. Andra kanske har midnattsmässan vid jul eller påskdagens gudstjänst som sin ”kantarellplockarstund”. Men när jag satt mig in i vad tron handlar om upptäcker jag vilken mångfald av svampar som tron kan ge oss. Mitt kristna liv har blivit mycket mer berikat när jag vågat närma mig och upptäckt andra svampsorter än de jag vuxit upp med. Jag har också insett att kan jag mer om de bra svamparna i trons skogsmarker förstår jag också mer om de svampar tron vill få mig att avstå ifrån. Jag prioriterar idag att upptäcka mer av trons goda svampar tillsammans med mina trossyskon, vilket är det bästa och viktigaste vi som människor kan göra i livet. Så låt oss ta hjälp av bibeln, trons svampbok och tillsammans vandra ut i trons skogsmarker och visa på alla de goda svampar vi fått smaka på.

/ Nisse Martinsson

Juni 2010: VÅGA NÅGOT NYTT!

Är du som jag en person som trivs bra med det invanda och bekväma? I så fall skulle jag vilja uppmuntra dig att våga pröva något nytt. Kanske att det finns något som du gått och funderat på och längtat lite efter men som verkar lite osäkert och besvärligt. Ta chansen och hoppa på, så kanske du får uppleva något som du bär med dig hela livet. Jag tog chansen och anmälde mig till Jesusmanifestationen med ett gäng Mc-åkare. Förutsättningarna verkade inte vara de bästa. Prognoserna för vädret talade om regnskurar, hur ska man hitta rätt om man kommer bort sig i Stockholm?, En packning för bromsvätskan läckte, hur ska man få med sig packningen? Osv. osv. Men jag bestämde mig för att åka i alla fall. Det var drygt 30 hojar som samlades och åkte från Linköping och vi fick en skur på oss men det jag bär med mig är inte regnskuren utan mötet med en massa härliga människor. Dessa människor visade sig ha samma längtan som jag.

I Stockholm när vi anslöt till resten av gemenskapen fanns verkligen Guds kärlek representerad i alla möjliga former. Där fanns missbrukare som blivit befriade så att de inte behövt någon avgiftning. Där fanns människor helade från cancer. Där fanns människor som upptäckt Guds kärlek när de kom i kontakt med en kristen Mc-klubb. Där fanns jag som vuxit upp med min tro sen barnsben. Tillsammans fick vi vara med att inspirera varandra att leva ut vår tro även när vi åker hoj. Ta chansen du också och ge dig ut på något som du längtat efter. Jag tror att vi har en Gud som välsignar oss när vi vågar gå. Har du inte tagit steget och släppt in den treenige Guden i ditt liv, så börja med att be honom komma in. Sen tror jag att vi utmanas av honom att våga lämna vardagslunken lite oftare. Så låt oss få en sommar där vi tar steg närmre Gud och närmre det lite okända och trygga!

Med önskan om Guds välsignelse i alla dess former!
/Nisse Martinsson

December 2009: Nu är det snart jul igen!

I min barndom åkte jag tåg till mormor i Stockholm många gånger. Jag minns spänningen och glädjen som fanns när det var dags igen. Ett återkommande inslag under vintern var att tåget stannar och blir stående. Efter en stund kommer ett meddelande genom högtalarna: Vi beklagar stoppet, men det är en växel som har frusit och vi fortsätter resan så fort felet är åtgärdat.

Första gångerna blev jag lite ängslig, men efter ett par gånger visste jag att det var så med tåg på vintern. Förr eller senare rättades felet till och resan fortsatte. Det jag som okunnig inte förstod var att samma problem uppstod år efter år. Fanns det verkligen inget man kunde göra eller hoppades man bara på att det skulle fungera bättre nästa år? Var det för dyrt att göra något åt saken?

Nu var det länge sedan jag åkte tåg på vintern, så jag vet inte om man kommit till rätta med problemet nu. När jag tänker på mitt eget liv är det ganska likt mina resor till Stockholm. Allt går inte som på räls men däremot går mycket i repris, även om inte exakt samma saker händer. När det gäller växlar som frusit i mitt liv så har jag också en tendens att hoppas på att det går nog bättre nästa gång. Till sist inser jag att det kommer att frysa tills jag gör något åt det hela. Jag kan tycka att priset är för dyrt ibland så jag avvaktar i alla fall. En förhoppning att det inte blir så kallt igen dyker upp och så är man tillbaks på ruta ett. Julens budskap att världens och min frälsare är född är egentligen lösningen på problemet. Gud blev människa för att tina alla frysta växlar i våra liv. Han tog itu med all kyla och ger oss en möjlighet bara vi vill. Priset jag har att betala är förlusten av min egen duktighet och klara mig själv mentalitet. Om jag lärde mig att ta hjälp av hans värme, så skulle jag slippa att fastna i samma växlar år ut och år in. Det är ju faktiskt värt att fira. Så låt oss fira jul igen med hopp om att vi ska lära oss ta vara på det julen har att ge oss!

God jul & Gott Nytt År! / Nisse Martinsson

September 2009: Underhållsladdning!

Nu är det ingen hemlighet längre, jag har köpt motorcykel igen. Efter 11 års uppehåll satt jag åter på hoj, oh vad härligt det är!! Tyvärr så lever vi ju i ett land där det inte är så enkelt, att köra mc vissa perioder på året. När man ställer undan hojen för vintern så är det inte helt bra för mc:n. Som så många andra saker så mår den bäst av att användas och gör man inte det på ett par månader, så är förmodligen batteriet slut när du ska ta fram den igen. Troligen så är bromsarna lite kärva och kanske att koppling och reglage behöver smörjas innan det går att köra igen. Idag så finns det något som kallas för underhållsladdare. Det gör att du kan koppla en sådan till batteriet och så laddas batteriet till och från under hela tiden du inte använder batteriet. Otroligt bra för då har du ett fungerande batteri den dag du vill iväg igen.

Vi brukar tala om att ladda våra batterier när det gäller livet också. Tyvärr så är det alldeles för många som får kortslutning och all kraft försvinner. Jag tror att en bra underhållsladdare för livet är bönen. Att få in rutin på att samtala med Gud i vardagen tänker jag mig är en hjälp att inte tömma sitt batteri. Bönen blir som en underhållsladdare som alltid är på och som kopplar på ibland och fyller på med kraft. Vissa perioder i livet är nog som höst och vinter för mc-åkare. Man stänger in sig och det går inte att göra så mycket annat än att vänta på att solen ska börja värma igen och förutsättningarna förändras. Då är det en fantastisk möjlighet som Gud gett oss, då vi kan ha bönen inkopplad och vi kan vara klara för avfärd när det blåsiga och kalla är över. Så har du inte kopplat på Guds underhållsladdare så rekommenderar jag att göra det.

Det är en av de bästa investeringar man kan skaffa i livet!

/Nisse Martinsson

Juni 2009: ROSTLÖSNING OCH 5-56!

Nu kanske någon tycker att detta är en konstig rubrik, som vissa kanske inte ens förstår sig på. Ja några kanske tänker att det är som kristen tro i allmänhet ”att man inte begriper vad de kristna snackar om”. Jag ska försöka förklara mig. Jag har haft en vår, då problemen med mina bilar avlöst varandra. Nyårsafton så gick generatorn på en av bilarna, som följdes av drivknut och hjullager på den andra, som följdes av byte av avgasrör och bromsar på den andra. När man skruvar på gamla bilar så är det bra att ha rostlösningsspray till hands samt 5-56 som hjälper till att smörja upp så att det ska gå lättare att få loss skruvarna. När skruvar suttit länge och rostat ihop lite så är det inte alltid så enkelt att få bort dem. Jag har skaffat reparationshandböcker men de skriver inte mycket om hur man tar bort fastrostade detaljer.

Jag skriver detta i pingstens tid och tänker mig att det är rostlösningens och 5-56 tidens tid. Jag tror att vi som människor lätt kör fast i gamla gängor och att det inte är så enkelt som man kan tro att förändra sitt liv. Många är vi som på olika sätt kommit dit där vi inser att vi behöver hjälp av andra för att förändra våra liv. När Jesus lämnade lärjungarna sa han att han skulle sända hjälparen Den Helige Ande. Jag tänker mig att han vill hjälpa oss att få bort rosten och hjälpa oss att få nya gängor så att livet går lätt. Bibeln är som jag ser det en handbok för våra liv, som till skillnad från mina handböcker när det gäller reparationer på mina bilar också hjälper oss att handskas med det som rostat fast. Jag tror att Jesus faktiskt kan skapa nytt liv, alltså ta bort det gamla rostiga och ge oss något nytt. Han har sänt Den Helige Ande för att hjälpa oss så att vi hamnar rätt i gängorna och han kan hjälpa oss hantera det problematiska i livet. Så låt oss ta del av Jesu rostlösning och hjälparen 5-56.

Med önskan om en skön sommar!
/Nisse Martinsson

Mars 2009: ATT BE OM HJÄLP!

Hjälp behöver vi alla, mer eller mindre. För att mitt liv ska fungera så är jag beroende av hjälp från många håll. Tina hjälper mig att få livet på hemmaplan att fungera. Tanken på att jag skulle göra allt själv ger inga bra vibrationer. Jag inser att jag är beroende av henne för att mitt liv ska fungera som det gör idag. Jag är tacksam över att jag inte behöver be henne om allting. Hon hjälper mig med saker utan att jag behöver be om det. Det viktiga som jag ibland missar, är att visa tacksamhet oavsett om jag bett om hjälp eller inte. Ibland känns det bättre att få hjälpa till utan att någon har bett om det. Har du har varit med om att du tänkt hjälpa till med något och sen innan du hunnit göra detta, så ber någon om att du ska göra det och då är det som att lite av lusten till att göra det försvinner? Jag blir inte riktigt klok på mig själv i dessa situationer eftersom jag ju ändå hade tänkt hjälpa till, men det är som att det ibland känns bättre om man inte får frågan. Att be om hjälp kan också kännas svårt i vissa sammanhang, även om det man vill ha hjälp med inte är speciellt komplicerat. Varför ska det vara så svårt att be om hjälp? Jesus säger att när han lämnar lärjungarna så ska han sända en annan hjälpare till dem. Det var Den Helige Ande han syftade på. Jag tror att Gud med sin hjälpare finns här på jorden för att hjälpa oss människor idag. Jag tror att Gud hjälper oss utan att vi ber honom om det men att han vill att vi ska vara tacksamma. Kanske är det också så att Gud ibland kan tycka att vi är tjatiga i våra böner om vad vi vill ha hjälp med. Ibland kan det kännas svårt att be Gud om hjälp också. Men jag tänker som så att är det någon som vet att vi behöver hjälp, så är det Gud som gav oss sin hjälpare. Om han nu har gett Oss en hjälpare så vore det ju märkligt om han sen inte vill hjälpa oss. Så jag kommer att fortsätta be både Gud och människor om hjälp för hjälpen behöver jag för att mitt liv ska fungera.

/ Nisse Martinsson

December 2008: ”RÄTTENS HÖGTID”

Jag har blivit bjuden på julbord, så jag ska iväg och äta julbord före julafton. Det som jag kom att tänka på var om det längre finns fel rätt på ett julbord. Man kanske kan säga att en rätt, är rätt fel, men kan man säga att den är helt fel? Idag så finns det julbord på de flesta restauranger oavsett om det är Kinesiska, Indiska, Thai eller vad det nu är för restaurang. Jag kan tänka mig att dessa julbord innehåller en mängd rätter som vi som svenskar bara för 10-20 år sedan inte kunde tänka att de hörde till ett julbord. Hur som helst så själva grejen med julbord är ju att det egentligen är många olika sorters rätter som serveras. Utifrån detta resonemang så är det ju inget som säger att en rätt är fel. Sen kanske vi får vänja oss vid att det heter Svenskt julbord och traditionellt julbord och att det då mer syftar på gamla tidens rätter på julbord. För min del är det inte är så viktigt vilka rätter som står på julbordet, utan huvudsaken är att man blir mätt och det brukar åtminstone jag bli.
Jag ska nu försöka koppla detta till bibeln. Det finns i en av texterna som ofta läses i juletid just detta med rätt. Det är Johannes som skriver, Joh. 1:12 Men åt dem som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt alla som tror på hans namn. Tänk att Gud sänt sin son hit ner och att vi har fått rätten att bli Guds barn genom tron på Honom. Här däremot är det viktigare för mig att vi som människor väljer rätt och inte fel. Jag tror inte att Guds rätt till att vara hans barn kommer genom någon annan än Jesus, den person som bibelordet talar om. Jag tror inte att religion är som ett julbord där vi kan tänka oss att alla rätter är rätt, utan jag tror att på Guds julbord finns bara ett rätt, nämligen Jesus. Så för mig är julen rättens högtid, då Gud gav oss människor rätten att bli hans barn genom tron på Hans son. Detta kan inga regeringar eller kungar eller makter ta ifrån oss. Så låt oss fira Rättens högtid!

Gud Jul & Gott Nytt År! Önskar Pastorn, Nisse Martinsson

September 2008: Bara ett litet skosnöre

Jag vet egentligen inte hur det kom sig att jag började tänka på skosnören, men jag tror att det var när jag satt och tittade på OS. Jag såg dessa fantastiska löpare som sprang och av någon anledning så kom jag att tänka på skosnören. I vanliga fall är skosnören något som bara finns och som jag inte ägnar en tanke åt tills de går av. Då inser man helt plötsligt att det är väldigt bra med skosnören, ja det kan till och med ställa till väldiga problem om de inte finns. Det värsta är nog när snörena i finskorna går av just när man ska åka på fest. Det går ju inte att bara ta några andra skor och har man inte några snören att byta med hemma, så blir det helt plötsligt väldigt jobbigt. När jag satt där och tittade på dessa löpare som sprang i OS så tänkte jag: vilken tur för dem att det finns skosnören. Tänk vilket problem att springa med skor som inte går att knyta åt. Visst är jag medveten om att det finns skor utan snören, men hur det än är så är dessa små skosnören en del i våra liv som vi faktiskt kan vara väldigt tacksamma över. I mina tankar kom jag fram till att det finns nog ”skosnöre-människor”. Människor som finns och som fyller funktioner som inte uppmärksammas. Sen en dag när dessa människor inte finns längre, eller inte klarar av sin uppgift längre, när ”skosnöre-människan går av” så blir det problem i dess omgivning. Helt plötsligt så upptäcker man att det som man bara tagit för givet inte var så självklart. Att den som inte verkade ha så stor betydelse faktiskt betydde mycket mer än vad man trodde. Jag är övertygad om att det finns massor av ”skosnöre-människor” som vi skulle behöva upptäcka och uppmuntra. För Gud tror jag inte det finns några ”skosnöre-människor”, utan han vet vilken betydelse vi har och han sätter värde på oss vare sig vi fungerar fullt ut eller ej. Jag tror vidare att Gud vill hjälpa oss att se och förstå att det lilla och enkla är grunden för det stora och uppmärksammade.

Pastorn i Ekparkskyrkan: Nisse Martinsson

December 2007: Stämningstider!

Jag har faktiskt börjat längta efter julstämning. Jag vet inte vad som får dig att känna positiv julstämning, men jag längtar efter sångerna. På ett sätt är det ganska konstigt att dessa sånger som jag hört så många gånger ändå kan vara något som jag längtar efter. Det är naturligtvis så att det är många saker som skapar julstämningen. Men en jul utan våra julsånger skulle inte kännas riktigt bra. Som musiker får man lägga ner viss möda på att stämma instrument och särskilt om man ska spela med andra, eftersom alla instrument helst ska stämma tillsammans. Jag kan tycka att det är på liknande sätt med julstämningen. Olika saker finns med och tillsammans skapar dessa en helhet, som helst ska kännas bra. Vilka saker som ska finnas för att vi ska känna julstämning det är nog ganska olika precis som det är med våra favoritinstrument. Det viktiga är nog ändå att vi tycker det stämmer ihop på slutet.
Detta med rätt stämning ser jag som en livsutmaning för oss moderna människor. Det finns de saker som stämmer bra i våra liv, men allt för ofta spelas de falska tonerna. Om jag sitter hemma och spelar själv så gör det inte så mycket om det är lite falskt. Problemen kommer när jag ska ut och spela med andra. Om våra liv ska kunna fungera tillsammans med andra så måste man hitta en gemensam ton att stämma efter. Jag tycker att den tonen har blivit väldigt otydlig. Min tanke är att detta orsakar förvirring och osäkerhet hos människor som inte vet hur de ska stämma sina liv längre. Julens budskap är att den Gud som skapade oss ger oss en person att stämma av våra liv med. Han är en som vill hjälpa oss att stämma livet så att det går att spela med de människor vi möter. Jesus ger oss en julstämning som vara för evigt. Vilken musiker skulle inte vilja få en sådan julklapp?
God Jul & Gott Nytt år!

Pastorn i Ekparkskyrkan: Nisse Martinsson

September 2007: Det levande vattnet!

Denna sommar kommer som alla tidigare somrar att gå till historien. Fast denna sommar har satt sina spår här i trakterna på ett för sommaren ovanligt sätt. Vi har kanske anledning att byta namn från sommar till regnperiod istället. Här vid Visjön där jag bor så fick regnet sjön att svämma över åt alla håll. Följden blev att bäckar blev till floder och dessa floder hittade sig nya vägar när inte bäckens fåra räckte till. Snart vart det så illa att det nästan inte gick att ta sig till och från hemmet. Vi hade tur så att åtminstone en väg var farbar. När vi efteråt varit runt och tittat på vad vattenmassorna ställt till med så förstår man att det är en väldig kraft i vattnet som forsar fram. Träd, buskar, stenar och vägar har fått ge med sig när vattnet brutit fram och nu tror man knappt det är sant att det var så mycket vatten. Detta regnande till trots har jag faktiskt badat i sjön en gång i år.

I Joh 7:38 står det ”Den som tror på mig, ur hans inre skall flyta strömmar av levande vatten, som skriften säger." Detta sa han om Den Helige Ande som skulle komma. Jag har denna sommar på ett påtagligt sätt blivit påmind om vilken kraft det finns i vatten som flödar fram. Jag tror att Gud på samma sätt vill att det goda rena vattnet, Den Helige Ande ska få flöda fram i våra liv. Jag tänker mig att den goda strömmen vill vara med och förändra och förvandla oss så att vi kan vara de redskap som Gud vill att vi ska vara. Att ondska och elände som kan verka så stort och omöjligt att rubba på kan med det levande vattnets hjälp drivas bort och att Gud låter något nytt få växa fram istället. Jag tror inte att vi ska vara oroliga för att det levande vattnet ställer till problem för oss utan jag tänker mig att det river de vägar som är fel och skapar nya vägar för det som är bra och rätt för oss. Så trots allt detta vatten i sommar hoppas jag på att vi ska få mer vatten som flödar, men då i form av: Det levande vattnet!

Nisse Martinsson pastor i Ekparkskyrkan

Juni 2007: Tekniken & det goda samtalet!

Är det inte underbart med Internet och mobiltelefoner, bredband och sms. Tänk vad smidigt vi kan informera varandra och få tag på varandra med den nya tekniken. Men är det så att den nya tekniken har skapat en längtan och ett behov av de nära djupa samtalen öga mot öga, där man känner att det finns en relation också och inte bara ord. Ett av de märkligaste samtal jag haft är med en person som jag bara träffat en gång och som jag förmodligen aldrig kommer att träffa igen. Jag var och besökte en vän på en skola och när vi skulle skiljas åt så blev det så att jag följde med min väns kompis upp i hans lägenhet. Där satt vi sedan och pratade i flera timmar om livet och den tro som vi delade med varandra. Jag kan än idag minnas hur befriande detta samtal var och vilken glädje det förde med sig. Jag tror att vi som människor behöver få de djupa samtalen mellan varven då vi får dela med oss av våra livserfarenheter och då vi också får lyssna till andras. Dessa samtal tror inte jag att man har med e-mail och sms, utan dessa samtal sker när man ger sig tid att sätta sig ner och samtala med någon. Samtal som skapar relationer tar tid, så jag skulle vilja utmana oss att ta den tiden.

För mig har också behovet av det goda samtalet med Gud blivit viktigt. Att prioritera tid för relationen med Gud är också något som ger harmoni och glädje åt livet. Om du känner att du skulle vilja satsa lite extra på det goda samtalet så skulle jag rekommendera att du går en Alpha-kurs. Där får man god mat, ett föredrag samt tid för samtalet. Jag tror att en av anledningarna till att Alpha verkar fungera så bra är att det fyller behov som vi har som människor: Relationer, Det goda samtalet, God mat, Frågan om det kan finnas en god Gud mm. Hoppas att sommaren ska få innehålla många goda samtal och sen erbjuder vi en ny Alpha-kurs i höst. Välkommen att dela det goda samtalet med oss då!

Önskar er en skön sommar!

Nisse Martinsson

Mars 2007: En ljusare framtid är vår!?

Visst är det skönt när man som morgontrött människa får vara med och se att det blir ljusare och ljusare på mornarna. Även om vintern till slut kom med snö och kyla så ger de ljusare dagarna ett hopp om att våren är på väg. Så visst är det sant att vi är på väg mot en ljusare framtid. Man skulle kunna säga att de ljusare dagarna ”vittnar om” att våren snart kommer.

Men hur är det då med våra liv och vår planet som helhet, är det så att vi går en ljusare framtid tillmötes? Utifrån mitt sätt att se så blir svaret både ja och nej. Visst ser man saker som gör vår värld bättre, men tyvärr så ser vi motsatsen också. Det är viktigt att vi hjälps åt att forma världen och inte tappar modet och ger upp. Samtidigt talar bibeln om att framtiden på denna planet blir värre och värre. Krig, svält, naturkatastrofer med mera kommer inte att avta utan snarare tvärt om. Jag hoppas på att himmelriket en dag kommer då ondska och elände tar slut för alltid, EN LJUS FRAMTID. Så för mig ”vittnar” krig och naturkatastrofer om att himmelriket kommer.

Då kan man ju undra om man bara ska ge upp och sitta och vänta. Jag har en berättelse som hjälper mig att inte tänka så. Det är en son som en dag försvinner och pappan hittar honom inte. Efter att han letat vid huset springer han ner mot stranden för att se om han hittar honom där. Långt bort skymtar han en person och börjar ropa och springa. När han kommer närmre ser han sin son stå och kasta maneter i sjön. Vågorna har spolat upp massor av maneter på stranden. Fadern frågar vad sonen gör. Jag kastar maneter i havet svarar han. Pappan förklarar att det inte hjälper hur länge han håller på så kommer det ändå att finnas maneter kavar på stranden. Pojken säger då, för den här maneten hjälper det, så kastar han i den.

Låt oss hjälpa varandra till en ljusare framtid!

Nisse Martinsson

December 2006: Vanans makt!

Vilka vanemänniskor vi är! Jag utgår nämligen ifrån att du är ganska lik mig när det gäller vanor. Jag menar då inte vilka vanor vi har för de ser säkert olika ut ibland, utan hur lätt saker blir till en vana. Vissa vanor retar sig folk på men å andra sidan finns det vanor som folk skulle vilja ha. Vi får rutin på saker och ting vilket gör oss rutinerade. Låt oss tänka oss in i ett mardrömscenario för ett ögonblick. Du vaknar på morgonen och: Vet inte vart du är, när du ska börja jobba eller har du inget jobb? Vad du ska äta till frukost, vilket skåp muggarna står i, var kängorna finns osv. För oss vanliga människor så kan en sådan här sak få oss att tappa modet på morgonen. Nu vaknar vi upp och frågar oss: Hur många gånger kan man gömma glassen för barnen i frysen? Svar: 2 -? beroende på hur många fack som finns. Gömda glassar eller inte men är det inte så att även om man är vuxen så: Ser vi inte några där de var sist så finns det inga! Nu är det kanske så att mammor går det inte att gömma saker för men det är kanske en modersvana? Nu ska jag försöka bli lite mer allvarlig. Om det nu är så att vi är vanemänniskor, så är det viktigt att vi lär oss bra vanor. Det är också viktigt att fundera över vilka vanor vi själva har och lär ut. I Ords 22:6 så står det: ”Vänj den unge vid den väg han bör vandra, så viker han ej därifrån, när han blir gammal.” Att lära sig goda vanor i unga år är en bra investering i livet. För mig är bönen (”Gud som haver…”) en sådan. Att be och ta vara på relationen med Gud är den viktigaste vanan vi kan både ha och ge. När det nu drar ihop sig mot jul skulle jag önska att vi har vanan att fira den med kunskap om vem barnet i krubban är och att han vill finnas med oss hela året om. Tänk att vi får glädjas över julens budskap hela året om, det är vad jag skulle kalla en god vana!

God Jul & Gott Nytt år!

Pastorn i Ekparkskyrkan, Nisse Martinsson

September 2006: Om frihet

Frihet är idag något som vi kämpar och strider för. Vad är frihet egentligen? Jag var och tittade på bilar i Tranås och att ha en egen bil menar man är en frihet. Jag såg en bil som jag tänkte provsitta i. Jag satte mig på förarplats och ställde in stolen efter mina mått och satte jag mig i baksätet för att kolla där också. När jag ska öppna bakdörren igen så är dörrarna barnsäkrade så de går inte att öppna från insidan. Bilen hade elfönsterhissar; alltså gick det inte att få ner fönstren där bak. Fönstret på förardörren var nere så ett tag funderade jag på att ropa så att en säljare kunde komma och släppa ut mig, men sen verkade han ha kunder så han ville nog hellre sälja bilar än släppa ut inlåsta spekulanter. För er som har sett Mr Bean kan jag meddela att upplägget kändes som gjort för honom. När jag insett att jag måste öppna framdörren och ta mig ut den vägen så sträcker jag mig fram mellan sätena och upptäcker att det på förardörren finns en liten knapp för barnlåset, jag trycker på den och till min glädje går det nu att öppna bak och jag var åter ute i friheten.

Friheten vi har idag är inte bara positiv utan den låser in oss ibland och vi märker det inte förrän vi upptäcker att vi har svårt att ta oss ut igen. Ofta ses regler och lagar som något som förminskar friheten för oss men jag är övertygad om att det hjälper oss att hantera friheten. Ett liv utan några regler och lagar skulle ganska snabbt leda till kaos. I bibeln talar Jesus om att "Sanningen skall göra er fria, Den sonen gör fri han blir verkligen fri". Jesus kan få vara som knappen till barnlåset i bilen; en som hjälper oss att gå ut ur det som låser oss på ett felaktigt sätt. Visst har Jesus regler och lagar som han vill att vi ska följa, men det är för att hjälpa oss att inte bli inlåsta. Så låt han som säger sig vara sanningen och Guds son göra oss fria.

Nisse Martinsson

Juni 2006: Kardan och Den Helige Ande

Så var det dags igen för semestertiden att ta sitt grepp över vårt avlånga land. Jag vet inte vad du tänker på när du tänker semesterminnen, men jag ska dela ett av mina minnen med er. Denna händelse ägde rum för ganska länge sedan, förra årtusendet på det glada 1980-talet. Jag och några vänner hade planerat en helg då vi for till Halmstad för att sola och bada och må bra. En av de regler som verkar gälla för semestrar är att det blir inte som man tänkt sig i förväg och tur är att man inte vet hur det blir, för då skulle man kanske inte åka på semester. När vi närmade oss Halmstad så började bilen låta ganska konstigt när man kom upp i farter över 70 km/h. Vi var glada att vi kom fram till vår camping och nu skulle vi sola och bada, så fick bilen vara tills vi skulle hem. Vad det regnade denna helg. Vi badade i sovsäckarna och solen lyste med sin frånvaro, så vi turistade med vår bil i 60-70 km/h och hann verkligen med att se Halmstad med omnejd genom bilrutorna. Nu i efterhand så har jag ändå fina minnen av vår resa och vi hade roligt, trots det svenska sommarvädret. När ägaren till bilen kommit hem konstaterades det att det som heter kardanaxel och som för kraften från motorn till de hjul som ska dra bilen framåt, den höll på att lossna. Guds godhet mot oss är inte att vi slipper allt ont utan att han är med och hjälper oss i det svåra som möter oss. Alla de gånger som vi inte drabbats av några problem, de gångerna har vi svårt att se vad Gud verkligen hjälpt oss med, men det blir tydligare när vi vet att kardan höll. Jag tänker mig att Den Helige Ande är den som vill för över Guds kraft till våra liv så att vi kommer framåt med våra liv. Så se till att du är ordentligt hopkopplad med Guds kardan, då finns förutsättningar för goda semesterminnen och draghjälp i livet.

Guds välsignelse och en skön sommar önskar jag er alla!
Nisse Martinsson

Mars 2006

Jag vet inte om du också börjar längta till våren nu, men jag gör det. Jag längtar efter dagarna då solen börjar smälta snön på allvar och man får känna solens värme på nytt. Det finns vissa lukter som verkar fastna och känns igen och då tänker jag inte på kogödseln som brukar spridas på våren utan det finns faktiskt det som luktar gott och ger en skön känsla. Min far hade ett par handskar när jag var liten som jag också förknippar med bilen vi hade då. Om det är handskarna eller doften i bilen vågar jag inte säga, men den doften ger ändå en känsla av trygghet och att känna sig hemma. Jag har känt igen den vid några olika tillfällen men har aldrig kommit fram till vad det egentligen är för doft. På samma sätt är det med doften från ett finskt hus, ute på landet, där jag var med som liten. Och den doften ger också känslan av trygghet och ro. Det brukar ju talas om att det luktar vår och det är en av mina favoriter. När det första vårregnet fallit och man går ut och känner doften av vår, det är något jag längtar efter nu.

I Nya Testamentet så talar Paulus i Andra Korintierbrevet Kapitel två och vers 14-16 om att han är en Kristusdoft. Han säger att Gud för honom fram i sitt triumftåg. När romerska fältherrar firade sina segrar, så hade de slavar som gick med rökelse i sina triumftåg. Förmodligen så var det en doft som de som tittade på kände igen och som påminde om seger och framgång. Med i dessa tåg fördes också krigsfångar som skulle avrättas, så denna doft var samtidigt en doft av nederlag för dem som hade förlorat. När vi ser på Jesus och vem han var så är hans triumftåg på samma sätt. Han påminner om seger för dem som vill tro på honom och följa honom men blir en påminnelse om nederlag för de som vill gå emot honom. Jesu önskan är att Kristusdoften skulle vara en segerdoft för oss alla, att den också blir en doft som vi längtar efter.

Nisse Martinsson

December 2005: Vad är det för tid vi lever i?!

Frågan kan å ena sidan vara ganska onödig när vi nu närmar oss julen och ADVENT är här igen. Samtidigt så har vi haft en höst som mer har liknat svensk sommar än sommaren själv, så på det viset är frågan ändå befogad. Jag vet inte om du är som jag att du funderar på vart detta land och vår värld egentligen är på väg, när man ser allt elände som pågår och hör om allt ont som händer och sker och det är som hela naturen också är i uppror. Min tanke är ju att det till slut måste braka ihop, så att man får börja om igen och försöka få lite bättre ordning. Tänk om man bara kunde göra slut på all ondska och alla naturkatastrofer, att bara det som är gott fick finnas kvar. Ja drömma kan man ju alltid och det kostar inget. Tänk om det är så att det inte bara är drömmar utan att det faktiskt kan bli så.

I Advent så får vi påminna oss om han som skulle komma, Jesus skulle födas och ge oss räddning, fredsfursten. Men vad blev det egentligen av allt tal om fridsrike och fredsfurste kan man ju undra med tanke på hur världen ser ut. Hans egna efterföljare har inte alltid varit fredens män genom historien heller. När Jesus berättar om den sista tiden innan han ska komma tillbaks, så nämner han det som sker i vår tid. Det är inga nya saker, det är bara att allt är så mycket mer, krig, svält naturkatastrofer, människor är kärlekslösa osv. För att hamna rätt behöver vi nog landa i domsöndagen och inse att vi alla har misslyckats. Vem av oss kan säga att vi aldrig varit kärlekslösa, att vi inte skadat våra medmänniskor, att vi inte stulit eller bedragit, att vi tänkt på miljön osv. Allt blir otäckt närgånget då, men det är så det är, vi är alla indragna i ondskan på något sätt. Vi behöver alla få nåd annars faller vi under domen. Det är den tid vi lever i nu, Nådens Tid, i väntan på att fridsfursten skall komma på nytt, då all ondska omintetgörs en gång för alla. Julens stora budskap är - ta emot nådens gåva ”Jesus”, den bästa gåva man kan få.

Nisse Martinsson

Sommaren är kort och det känns som Tomas Ledins sång om att det mesta regnar bort också stämmer på denna sommar. Det vi kan glädja oss åt är att vi förmodligen kommer att komma ihåg de soliga dagarna och regnet kommer inte att finnas kvar i vårt medvetande så länge. I dessa dagar så försöker vi på olika sätt också bevara det goda för mörka vinterdagar. Jag tänker då på alla olika frukter, bär och svampar som syltas och saftas och konserveras på olika sätt. Det är ganska fantastiskt att det går att få saker att smaka nästan som färska fast de kanske har legat i frysen i flera månader. Som tur är så lever vi inte bara av konserver och frysta varor utan vi behöver det färska också och visst smakar det bättre än det andra. Nybakta bullar eller limpor är bland det godaste man kan äta och det går att få året om.

När det gäller tron så är den som nybakta bullar och limpor. Jag har ju varit kristen i många år nu och har med mig många erfarenheter av Gud. Jag brukar försöka påminna mig emellanåt om det som jag har fått erfara av Gud i mitt liv och hur han har hjälpt mig. Det är roligt att kunna se tillbaks på livet och upptäcka att Gud har varit med mycket mer än vad jag kunnat tänka och förstå. Min tro får näring också av det som jag kommer ihåg att Gud hjälpt mig med. Men tron är inte tänkt att man ska konservera och bevara för dagar framöver utan det är en färskvara. Gud finns och vill hjälpa mig idag med mitt liv. Jag kan inte påverka gårdagen och morgondagen vet jag inte mycket om, men det jag vet är att Herren finns med mig här i nuet. Inte ens nybakta bullar och limpor kan jämföras med den godhet man kan få erfara av Guds närhet i vardagen, det är det bästa och godaste som finns. Så min bön och längtan är att tron får vara en färskvara i ditt och mitt liv.

Juni 2005

Vi går i schlagerfestivalstider och det är något som engagerar oss på olika sätt. Antingen så tycker vi om det och följer med intresse dessa uttagningar och så småningom även den stora finalen. De flesta verkar tycka att det är fel låt som vinner men det är som att det hör till. Sen finns det en kategori som inte vill ha schlager alls för det är så dåligt och den musiken kan man ju inte lyssna på och så de som mer eller mindre inte bryr sig alls.

Det finns en film som heter ”Livet är en schlager” och jag tänkte på att det finns vissa likheter mellan livet och en schlager. En schlager är tidsbestämd och får inte vara hur lång som helst och så är det ned våra liv också. Vi finns inte för alltid utan det tar slut en dag. Frågan är hur våra liv kommer att bedömas när det tar slut, kommer folk att tycka att det var falskt, dålig rytm och harmoni där allt bara blir ett –Jaha! Ännu ett liv som tog slut. Eller kommer det vara så att människor önskar att få höra det igen och tar med sig harmonier och rytm och sjunger vidare på den sång vi var?

Vi vet alla att precis som tonerna i en schlager går livet upp och ned och ibland är det moll och ibland är det dur. Men visst är det väl så att vi önskar att människor skulle vilja höra oss en gång till när våra liv summeras. Att det fick finnas en melodi som levde vidare inom de som mött oss och kände oss.

En av de saker som hjälper en schlager att bli bra är den omtalade tonartshöjningen. Jag tänker mig att vad tonartshöjningen är för en schlager det är den kristna tron för mitt liv. Den hjälper mig att ge en positiv eftersmak och en ny kraft och inspiration till livet. Kanske att himmelriket för en schlagersångare är att vinna ”European Song Contest” men för mig är det en plats där jag ska bo för alltid och där jag på nytt ska få höra många av de schlagerlåtar som gått före mig. Så tag hjälp av tonartshöjningen och låt ditt liv få bli en schlager som människor vill höra igen och som kommer finnas i evighet.

Mars 2005: Alla hjärtans dag!

Jag vet inte vad du gjorde för din kära på alla hjärtans dag? Själv skulle jag åka till sportlovslägret på Ralingsåsgården. Det sägs att det är något visst med måndagsmorgnar och för mig vart det en riktig sådan. När jag vred på nyckeln till gamla bilen så var det stendött. Kylan och några veckors stillestånd gjorde nog att batteriet inte var laddat. Jag tog den andra bilen och med hjälp av startkablar så gick Volvon igång. När jag skulle köra iväg hade det kommit så mycket snö att den inte kom långt utan ställde sig på tvären i backen hemma. När jag skulle backa styrde det inte och fortsatte jag backa skulle jag ha hamnat i trädgården. Efter att ha skottat snö och lagt på grus så lyckades jag komma ner. När jag sen skulle ta fart uppför kom jag varken bakåt eller framåt. Jag får ta traktorn och med hjälp av den dra bilen uppför backen. En dryg timme senare än beräknat kör jag mig mot Ralingsåsgården. Att spolarvätskan frusit var bara en slutkläm på det hela. Det är tur att det inte bara är på alla hjärtans dag vi kan vara kärleksfulla och givmilda, det blev en stor bukett tulpaner till Tina några dagar senare.

Det största beviset på kärlek och givmildhet är enligt bibeln när Jesus gav sitt liv för oss. Påsken vill påminna oss om att Jesus dog för alla människor. På sätt och vis skulle man kunna säga att detta också är alla hjärtans dag. Jesu död och uppståndelse gäller alla hjärtan/människor på jorden. Han vill ge oss ett nytt hjärta lika kärleksfullt som hans och den hjärttransplantationen börjar när du och jag säger vårt ja till att han får komma in i våra liv. Låt oss tillsammans med honom försöka göra varje dag till alla hjärtans dag, där vi får ge kärlek och uppmuntran till varandra. Tack och lov så har han också lovat oss en evighet där det inte finns några ”måndagsmorgnar”.
Glad Påsk!

Nisse Martinsson Pastor i Ekparkskyrkan

Har du råkat ut för punktering någon gång, så vet du att det varken är bekvämt eller lätt att köra vidare. Inte är det så enkelt att rätta till heller utan det krävs några saker för att kunna byta däck. Det har ju varit tid för att byta däck nu, så man påminns om hur det är. Domkraft, något att lossa hjulmuttrarna med och ett reservdäck sen har man ganska bra förutsättningar för att kunna byta och sätta dit ett nytt däck.

Det är snart Jul och det känns som allt fler människor även får punka på julen. När man väl är framme vid julafton har luften gått ur och man missar den julstämning som man hoppats på och längtat efter. För mig så blev detta en påminnelse om att vi så ofta hamnar i det som egentligen inte är så viktigt istället för att satsa på det viktigaste. Tänk att Jesus som föddes hit och kom med ett budskap om fred och frid idag möts av stress och jäkt. Jag är övertygad om att Jesus inte skulle vilja att människor tappar luften bara för att de ska fira hans födelsedag och det är här jag tycker att vi tappat det viktigaste. Det viktigaste är inte att det är ljusstakar i varje fönster, att vi har tre julgranar (ute, inne och en på altan), att vi gör en massa mat som vi inte orkar äta upp och köper julklappar så vi får ekonomiska problem. Om vi istället kunde hitta lite bättre balans i allt detta så skulle vi hinna med och orka det som är viktigast, nämligen ta tid med varandra. Julens budskap till dig och mig är att Jesus kom till denna jord och visade oss vem Gud är och att han är med oss. Det bästa vi kan göra och det viktigaste enligt Jesus själv är att älska Herren vår gud av hela vårt hjärta och de andra människorna som oss själva. I detta påminns vi om att kunna älska oss själva också och vara rädda om oss. Om vi har detta i minnet kanske vi slipper en jul med ”punka” och kan glädja oss åt allt det fina som julen har att ge. God Jul och Gott Nytt år! Samt en önskan om en fridfull Jul.

Jag tycker mig inte vara någon bakåtsträvare och hoppas att jag inte upplevs som en sådan av min omgivning. Tänk vad tiderna har förändrats. Det finns hör och häpna gamla människor idag som vuxit upp utan mobiltelefon, data, bilar, bussar, traktorer, tv, bio, tåg, Mc´Donalds, pizza osv. Hur kan dessa människor överlevt och vad gjorde man när det inte gick att sms:a och maila eller ens ringa till människor och vad levde man av när det inte fanns Mc´Donalds och pizza.

På Bibelns tid var smalhetsideal och fettsnålt ett tecken på att man inte var välsignad av Gud, att det var dåligt ställt. Det feta stod för välstånd och Guds välsignelse Vidare var det gråa håret och ålderdom betecknande för vishet och levnadsvisdom. Det var inget man skulle dölja med färgat hår och antirynkkrämer.

Tänk om det som skulle bli en hjälp för oss istället har blivit en börda som vi inte riktigt kan hantera. Alla dessa hjälpmedel vi har för att saker ska gå fortare i våra liv, kanske bara tagit tiden från oss istället.

Jag är ändå tacksam att jag får leva med all denna teknik och använder mig av den på gott och ont. Som kristen hjälper mig Bibeln att hitta rätt fokus. "Sök först Guds rike och hans rättfärdighet så skall du få allt det andra också." Relationen med Gud och med varandra måste komma först annars så fungerar vi inte som människor. Tyvärr tror jag att detta fungerade bättre förr. Människor umgicks mer och delade livet med varandra på ett annat sätt än nu samt att relationen med Gud fanns på ett självklarare sätt då. Men detta går att ändra på om vi bara lyckas att prioritera rätt. Jaa annat var det förr!!